Socialtjänsten har under lång tid fått kritik för, att inte i tillräckligt stor utsträckning, ge barn i utsatta situationer det stöd de behöver och har rätt till. Idag går remisstiden ut för ett förslag till en ny socialtjänstlag, ett förslag som bland annat ska bidra till en socialtjänst med ett tydligt barnrättsperspektiv.
Vi barnrättsorganisationer som skriver under denna artikel, har alla lämnat in synpunkter på slutbetänkandet. I förslaget ser vi en ambition att stärka rättigheterna för barn som kommer i kontakt med socialtjänsten, men de föreslagna ändringarna är långt ifrån tillräckliga. Vi ställer oss också frågan hur delar av lagen ska kunna tillämpas, när förslagen varken får kosta eller vara ambitionshöjande.
Socialtjänsten utgör det yttersta skyddet för de allra mest utsatta barnen i Sverige. Som ytterst ansvarig ska socialtjänsten säkerställa insatser och skydd för barn, när det saknas andra vuxna som kan tillgodose det. Det handlar om barn och unga som utsätts för våld i hemmet, barn som växer upp med missbruk och bristande omsorg, och barn som av andra anledningar är i behov av särskilt stöd. Varje gång detta skyddsnät brister är det en katastrof. Vi möter barn som får flytta runt mellan olika familjehem utan möjlighet att påverka sin situation, barn som far illa utan att få hjälp trots att deras utsatthet är känd av socialtjänsten, samt barn som är i behov av insatser men som nekas detta på grund av ansträngd ekonomi hos kommunen. Vi möter många socialsekreterare och socialchefer med stor kompetens och engagemang, men som går på knäna. På grund av sparkrav, bristande resurser och dåliga förutsättningar blir deras strävan att fullfölja sitt uppdrag en konst i att trolla med knäna. För oss är slutsatsen tydlig: Socialtjänsten är i stort behov av förändring. och höjda ambitioner.
Ska socialtjänsten kunna leva upp till de åtaganden Sverige gjort gällande kring barns rättigheter enligt barnkonventionen, som sedan ett år är svensk lag, samt enligt Agenda 2030, så krävs att:
– Barnets behov av stöd är styrande i beslut om insatser, inte kommunens budget.
Bedömningar av barnets bästa får aldrig begränsas av kommunernas ekonomiska förutsättningar eller egna prioriteringar. Socialtjänsten och dess personal måste ges reella förutsättningar för att möjliggöra sitt uppdrag
– Socialtjänsten ges möjlighet att arbeta förebyggande.
Målet är att barn och familjer får stöd i så god tid att akuta och ingripande insatser inte blir nödvändiga. Idag läggs mycket av socialtjänstens resurser på att utreda och försöka åtgärda problem som redan hunnit växa sig stora. För att nå dit krävs en verklig vilja hos beslutsfattare att satsa tidigt och långsiktigt, att erbjuda insatser som kan medföra en kostnad idag, men är en investering i ett längre perspektiv.
– En utredning om barnombud tillsätts.
En förutsättning för ett stärkt barnrättsperspektiv är att barn har någonstans att vända sig för att få oberoende praktiskt hjälp med sina rättigheter, i kontakt med bland andra socialtjänsten.
– Socialtjänsten och socialtjänstlagen ses i ett större sammanhang.
Vi behöver lyfta blicken och ser socialtjänstens arbete utifrån ett helhetsperspektiv. Bland annat behöver flera lagar ses över och förändras för att barnets rätt till skydd och stöd från samhället ska kunna tillgodoses fullt ut. Socialtjänstlagen hänger starkt samman med föräldrabalken, där föräldrars rättigheter regleras. Även sekretesslagstiftning, skollagen och lagar inom hälso- och sjukvården är nära kopplade till socialtjänsten arbete.
En fungerande socialtjänst angår inte bara de mest utsatta, det angår oss alla. För att nå dit krävs mycket. Alla barn har rätt till liv, trygghet och utveckling. Det nya lagförslaget är ett litet steg i rätt riktning, men i ett land där barnkonventionen är lag, är det långt ifrån tillräckligt.
Ida Hellrup, grundare och jurist Barnrättsbyrån
Elin Hågeby Caicedo, generalsdekreterare Maskrosbarn
Magnus Jägerskog, generalsekreterare Bris
Pernilla Baralt, generalsekreterare UNICEF Sverige
Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen
Debattartikeln publicerad i UNT 5 februari 2021
I Sverige har omkring 500 000 barn och ungdomar minst en förälder som mår psykiskt dåligt eller har ett missbruk. Många av de här barnen utsätts även för våld i hemmet. Barnrättsorganisation Maskrosbarn har sedan 2005 arbetat med att förbättra deras levnadsvillkor. Idén om organisationen Maskrosbarn föddes när Therése Eriksson och Denise Madsen träffades under gymnasietiden. De delade erfarenheter av att ha föräldrar med missbruk och psykisk ohälsa samt att känna sig helt ensamma i det. 2005 grundades Maskrosbarn som ett projektarbete i skolan och Therése och Denise började föreläsa. De ville normalisera situationen för barn som levde i liknande situationer och visa att det faktiskt går att må bra, även om ens föräldrar mår dåligt. Idag består Maskrosbarn av cirka 25 medarbetare som arbetar heltid och över 150 ledare, ungdomsledare, timanställda och volontärer. Maskrosbarn har kontor i Stockholm, Göteborg och Malmö men når med flera av sina stödprogram, utbildningar och föreläsningar ungdomar i hela landet.