2020-05-25 16:00Pressmeddelande

"Jag tyckte jag bodde i helvetet" - Barns berättelser om att bli utsatt för våld av den som står dem närmast

null

Till följd av coronapandemin larmar många, bland annat kvinnojourer och socialsekreterare, om ökat våld i hemmet. Barnens egna perspektiv och berättelser saknas oftast i diskussionen. I rapporten ”Jag tyckte jag bodde i helvetet” lyfter vi 112 ungdomars egna upplevelser av att bli utsatt för våld av den som står dem allra närmast. De berättar om hur våldet har påverkat dem, vad för stöd de har fått – eller inte fått – och vad de önskar att någon hade gjort för att hjälpa dem. 

Rapporten är baserad på enkätfrågor som 112 ungdomar inom Maskrosbarns stödverksamhet svarat på samt djupintervjuer med nio ungdomar. Alla tillfrågade har minst en förälder som har ett missbruk och/eller mår psykiskt dåligt.

Samma dag som rapporten släpptes lämnades den över till jämställdhetsministern Åsa Lindhagen vid ett möte.

  • 81 procent av ungdomarna i rapporten har blivit utsatta för psykiskt våld av en förälder eller vuxen de bor med. De lyfter hur svårt det är att beskriva det psykiska våldet men att det gör precis lika ont som det fysiska våldet, fast på insidan.
  • 29 procent av ungdomarna i rapporten har blivit utsatta för sexuellt våld av en förälder eller vuxen de bor med.De berättar att det sexuella våldet är allra svårast att prata om och att gränserna för vad som faktiskt är sexuellt våld är mycket otydligare än vid det fysiska våldet.
  • 64 procent av ungdomarna i rapporten har blivit utsatta för fysiskt våld av en förälder eller vuxen de bor med. De beskriver slag, sparkar, knuffar, stryptag, att bli upptryckt mot väggen, att bli dragen i håret och att få saker kastade på sig.
  • Närmare 2/3 av ungdomarna i rapporten har berättat om våldet för en vuxen. De vittnar om hur samhället sviker dem genom att inte agera när de berättar om vad de utsatts för samt upplevelsen av att våldet måste lämna synliga spår för att tas på allvar. Det blir ett dubbelt svek, då vi ber dem berätta men inte agerar när de väl gör det.

Barnkonventionen blev lag den 1 januari i år och i artikel 19, som handlar just om våldsutsatthet, är det tydligt att alla former av våld strider mot barns rättigheter. Trots detta finns det idag ett otroligt begränsat skydd för dessa barn.

Förslag till förändring

Barnens egna berättelser hjälper oss att förstå mer om var de största bristerna i systemet finns. Det är nu politikers och beslutsfattares ansvar att se till att lagar, rutiner och system förändras så att de skyddar de här och framtidens barn.

Rapporten innehåller våra förändringsförslag till politiker, beslutsfattare och allmänhet.

Ladda ned rapporten här.

Film med citat från rapporten. 


Om Maskrosbarn

I Sverige har omkring 500 000 barn och ungdomar minst en förälder som mår psykiskt dåligt eller har ett missbruk. Många av de här barnen utsätts även för våld i hemmet. Barnrättsorganisation Maskrosbarn har sedan 2005 arbetat med att förbättra deras levnadsvillkor. Idén om organisationen Maskrosbarn föddes när Therése Eriksson och Denise Madsen träffades under gymnasietiden. De delade erfarenheter av att ha föräldrar med missbruk och psykisk ohälsa samt att känna sig helt ensamma i det. 2005 grundades Maskrosbarn som ett projektarbete i skolan och Therése och Denise började föreläsa. De ville normalisera situationen för barn som levde i liknande situationer och visa att det faktiskt går att må bra, även om ens föräldrar mår dåligt. Idag består Maskrosbarn av cirka 25 medarbetare som arbetar heltid och över 150 ledare, ungdomsledare, timanställda och volontärer. Maskrosbarn har kontor i Stockholm, Göteborg och Malmö men når med flera av sina stödprogram, utbildningar och föreläsningar ungdomar i hela landet.