En likvärdig skola hotas av pandemin

Det har tidigare visats på brister i uppdraget om en likvärdig skola. I och med pandemin riskerar glappet öka ytterligare och påverka stora elevgrupper. Extra utsatta är de barn som lever med föräldrar som missbrukar, har psykisk ohälsa eller utsätter dem för våld, det vill säga fem-sex elever i varje klass. Om vi inte agerar nu så kan detta bli den största farsoten av dem alla och komma att påverka Sverige i generationer framåt.

De 500 000 barn vars föräldrar har ett missbruk, psykisk ohälsa eller utsätter dem för våld löper stor risk att själva drabbas av psykisk ohälsa samt att gå ut grundskolan utan fullständiga betyg. 26 procent av de barn som har en förälder med alkoholmissbruk går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet. Det är dubbelt så många som barn i genomsnitt.

I spåret av pandemin larmas nu från olika håll att utsatta barn får det allt svårare. Förutom att barnen mår allt sämre, vilket samtalen till barnrättsorganisationer samt forskning visar, så riskerar denna grupp elever att halka efter i skolan då de sällan får stöd eller ro i hemmet för att klara studierna.

Skolan har en skyldighet att se till att utbildningen fungerar oavsett vilken situation samhället befinner sig i. Men skolan hade svårt redan innan pandemin att ge rätt stöd till elever som har det svårt hemma. När nu skolan tvingas ställa om uppger 70 procent av lärarna att de känner sig stressade över att uppfylla allt som står i läro- och kursplanen. Med andra ord räcker inte lärarna till i rådande situation. Även om skolorna skulle öppna till fullo igen, är inget som förr, vi har en situation där alltför många elever hamnat efter och mår dåligt.

Barnrättsorganisationen Maskrosbarn har gjort en undersökning bland de unga som söker stöd hos dem och 79 procent av gymnasieeleverna uppger att det gått sämre eller till och med mycket sämre att koncentrera sig på studierna när de är hemma. 54 procent av gymnasie- och högstadieeleverna tror att pandemin har eller kommer att påverka skolresultaten till det sämre.

Den alla redan konstaterade bristen på kunskap hos skolpersonal om denna grupp elever, som FN:s barnrättskommitté tidigare kritiserat Sverige för, är högaktuell och ställs nu på sin spets när lärarna inte ens hinner med det som står i läro-och kursplanen. Även Barnombudsmannens senaste rapport visar att skolstängning eller distansundervisning har försvårat skolans kompensatoriska uppdrag.

För att inte en generation ska hamna utanför samhället, utsatta barn drabbas än hårdare av sin hemmiljö och en hel lärarkår bränns ut, behöver vi skyndsamt avsätta resurser här och nu samt ha en tydlig strategi framåt.

Det behövs:

• En tydlig strategi från regeringen framåt som främjar barn som lever i utsatta hemmiljöer och deras chanser att nå kunskapsmålen och gå ut skolan med behörighet, utan, under och efter en kris.
• En konkret handlingsplan för lärare med kunskapsstöd, avsatta resurser och tid för att kunna upptäcka och finnas där för elever som behöver extra stöd.
• Att huvudmän och rektorer ges mer kunskap i frågan så att rektorerna kan stötta sin personal på ett relevant sätt för att skapa rutiner och mandat att agera.
• I alla handlingsplaner och strategier måste barnen själva göras delaktiga, det är en förutsättning för en likvärdig skola.

ELIN HÅGEBY CAICEDO, GENERALSEKRETERARE MASKROSBARN
JOSEFINE FÄLTH, ORDFÖRANDE SVERIGES ELEVKÅRER
HANNA THESSÉN, FÖRBUNDSORDFÖRANDE RÄDDA BARNENS UNGDOMSFÖRBUND LILIAN HELGASON, ORDFÖRANDE SVERIGES ELEVRÅD